Lördag på Edsviks Konsthall
Igår pallrade jag mig iväg till Edsviks Konsthall, i Sollentuna. Där hade Anna och jag bestämt träff, för att se på Marian Heyerdahls terrakottakvinnor.
Det fanns två hyllningar till Frida Kahlo, med motiveringen att hon var en kvinna som genomgått lidande genom hela sitt liv. En var den här terrakottahästen, med kvinnoranikte, genomborrad av pilar. På marken låg ett hjärta, också det träffat. Bilden är fräckt stulen från hennes hemsida.
(Den här bilden är också fräckt copypastad, men från Edsviks hemsida)
Det var drygt 60 skulpturer tror jag, och alla symboliserade någonting. Svart färg var sorg, rött: lidande, vitt: oskuld. Gå dit och och gissa vad alla kvinnor har för uttryck och vad de står för.
Men ta en fusklapp (Marian Heyerdahls egna anteckningar) från ingången sen, och gå tillbaka.
När vi väl var i konsthallen så gick vi på deras andra utställning också, Figurationer, realism och romantik i norsk samtidskonst. Det var fantastiska norrmän. Jag fick plita ner namnen på några av min favoriter i min bok, men jag gjorde ändå inte alla rättvisa. En jag fick ner på pränt var i alla fall:
Sverre Malling
Han tecknar i kol, och är helt otrolig. Ni anar inte, alla detaljer gör en andlös. Kolla in mer av hans arbete här.
Det kostar 80 pix att gå på om ni är 19 eller över, men det är helt värt det.
Anna är för övrigt en helkul människa.
Det fanns två hyllningar till Frida Kahlo, med motiveringen att hon var en kvinna som genomgått lidande genom hela sitt liv. En var den här terrakottahästen, med kvinnoranikte, genomborrad av pilar. På marken låg ett hjärta, också det träffat. Bilden är fräckt stulen från hennes hemsida.
(Den här bilden är också fräckt copypastad, men från Edsviks hemsida)
Det var drygt 60 skulpturer tror jag, och alla symboliserade någonting. Svart färg var sorg, rött: lidande, vitt: oskuld. Gå dit och och gissa vad alla kvinnor har för uttryck och vad de står för.
Men ta en fusklapp (Marian Heyerdahls egna anteckningar) från ingången sen, och gå tillbaka.
När vi väl var i konsthallen så gick vi på deras andra utställning också, Figurationer, realism och romantik i norsk samtidskonst. Det var fantastiska norrmän. Jag fick plita ner namnen på några av min favoriter i min bok, men jag gjorde ändå inte alla rättvisa. En jag fick ner på pränt var i alla fall:
Sverre Malling
Han tecknar i kol, och är helt otrolig. Ni anar inte, alla detaljer gör en andlös. Kolla in mer av hans arbete här.
Det kostar 80 pix att gå på om ni är 19 eller över, men det är helt värt det.
Anna är för övrigt en helkul människa.
Kommentarer
Trackback
