Jag gillar't
Det finns en massa saker jag tycker om:
1) Frida Kahlo-grafitti
3) Bra frågor
4) Fotografera i dimma och blurra ihop allting när man kommer hem
5) J-C Castelbajac Andy Warhol-mode
Bland annat. Tjipptjopp. Jag tycker också om snälla pappor och göada körskolelärare.
En helt vanlig konversation hemma
"Din kaustiksoda hjälpte inte så mycket."
"Va?"
"Din kaustiksoda hjälpte inte så mycket."
"Va?"
"Din kaustiksoda hjälpte inte så mycket."
"Va? Vad hjälpte inte?"
"Kaustiksodan."
Jag tycker om färg, för det är så fint att titta på.
1) Trianglar jag ritade bara för att jag är en outtömlig källa av cool. Eller för att enformighet är trevligt ibland.
2) Koppar från Emmaus som jag ska ge min bror i julklapp.
3) De fyra små ramarna ska jag ge till samma bror, och försöka få in lite häftiga färger i hans nya lya. Den stora ska jag ha på min egen vägg.
Idag var Henrietta här, vi byggde ihop vårt (och Tinas, men hon har prov imorgon och behövde plugga. jag har nämnt att hon är sjukhusfysiker och jättesmart förut) pepparkakshus. Det blev jätteudda och jag känner mig varm och glad inombords varje gång jag går förbi det. Jag ska fotografera det fyrahundra gånger och tapetsera min vägg med bilderna. (...eller inte, men det är så mycket jag tycker om det!)
Over n' out
Är ni kära i en tjej som jobbar på Donken?
Tamed en gitarr, storma in på McDonalds och riv av McDonalds Girl.
Lyssna här:
Squirrels
(jag vet att listan heter Squirrels, men första låten är rätt låt!) Kan vara det knäppaste bandet jag hört. De har parodier på andra låtar, egna knasiga låtar och kristna låtar. Allt i A Capella.
Idag har jag varit med Karro i Täby Centrum (för te/titta-på-fina-klänningar-party-eller-liknande). Jag ville visa mig från min bästa sida och drog på mig det käckaste i min garderob just nu (...min Lindexianska lilla rödrutiga...) och begav mig.
Det började med att tåget jag trodde att jag skulle ta var ett snabbtåg som svichade förbi mig i en rasande fart. Sjutton minuter försent så befann jag mig i köpcentrumet. Karros föräldrar hade tagit bilnycklarna till jobbet fastän de inte använde själva bilen, så hon hade cyklat dit i ungefär samma hastighet som tåget, vilket är impande.
En sockerchock (/fika) senare så traskade vi runt och runt och runt. Det var ungefär det vi gjorde, vi tittade på julklappar och konstiga böcker och ungefär fyrahundrasjuttionio grejer från Designtorget (som jag önskar mig) och lika många vantar (jag var för kräsen) tills Karro cyklade hem och jag tog bussen.
Har målat ramar och nu ska jag baka pepparkaksväggar, för imorgon kommer Tina och Henrietta hit.
vi ska skapa ett monster.
Oerhört fantasifull rubrik (insert here)
Idag har jag hjälpt Gabbi med sin projektundersökning. Jag antecknade och drog räknestreck efter räknestreck, tills vi passerat drygt 90 personer*** som fått svara på huruvida de kände att fem färger (rött/blått/svart/gult/kräkgrönt) väckte olika känslor (ilska-kärlek/kallt-lugnt etc). Det var ganska intressant. I stora ytor bör folk undvika en viss sorts nyans av grön, ifall de inte vill att folk ska associera deras väggar med spya. Just so you know.
Vi prickade av en massa söta tanter, folk som inte hade tid, folk som trodde att vi var Greenpeacevärvare (vi hade till och med ett såndär skrivstöd, en sån som ser ut som en sjukhusjournal) och tog omvägar runt oss, minst en söt kille (för att inte glo fokuserade jag på tidigare nämnda skrivstöd) och trevliga herrar och lediga ungdomar.
Både jag och Gabbi tyckte att killen var sötsnyggnågotidenstilen. Attraktivitet är konstigt, för alla har en egen smak. Det är också världsbäst, för det betyder att ingen anses vara ful och att det borde finnas någon för alla. (..sen ska jag inte uttala mig om chanserna för två själsfränder att träffa varandra. Visst att världen är liten, men den är inte minimal.)
Slut.
***Nja, de passerade oss, snarare. Vi gick varv på varv i Gallerian.
20 Awesome 3D Pavement Illusions
Jag googlade Edward Müller, som har gjort världens största 3D-gatumålning, och hittade ett youtube-klipp med hela tre stycken urcoola 3D-gatukonstnärer:
Edgar Müller, Kurt Wenner och Manfred Stader. Är nog mest av allt kär i Kurt Wenners målningar. Kolla in hans galleri här.
firrebilden
Jag och vattenfärger går inte hand i hand än, men jag antar att övning ger färdighet, så det kommer nog att bli många fler bilder med det sen.
Jag och Kategorierna är inte heller bästa vänner, för jag glömmer alltid att stoppa in mina inlägg där de hör hemma. Nu finns den här under Tecknat i alla fall, tjohoo.
Idag har jag städat, tagit en promenad i det vackra vädret (första gången som solen skiner i november känns det som), kommit fram till att jag inte vill bo i ett land där det börjar skymma vid tre på eftermiddagen på vintern, gjort otroligt mycket pepparkaksdeg som Henrietta, Tina och jag skulle byggt en zombie av (inställt) , hängt upp lite ballonger i mitt eget rum (det blev över från igår) hängt upp fiskbilden, försökt göra mitt rum acceptabelt stökigt och övningskört.
Mer övningskörning väntar. Fiskmiddag väntar. En lite småtuff tavelserie-idé väntar.
I'll be right back.
Det bästa resursslöseriet är det som gör andra glada
Jag och Henrietta hjärtar Tina, som fyllde 20 år igår. I största hemlighet så cyklade vi iväg till Stocksund med tre svarta säckar uppblåsta ballonger (vi var ganska i ögonfallande, trots det hemliga uppdraget). Vi frös fingrarna av oss när vi visade vår uppskattning med runt 60-70 finfina ballonger (flest rosa) runt Tinas familjs lyktstolpe, i markisen, i blomkrukorna och på ytterdörren.
Det var värt det, för Tina är världsbäst.
När jag blir tant ska jag fira mina 125 katters födelsedag med 100 stycken heliumballonger. På 99 av dem ska jag skriva varför jag älskar de små liven, på den hundrade ska det finnas ett 'grattis, jag tycker om er därför att..'
Det ni.
Flompdidomp
Krattat upp och dumpat resten av löven i komposten idag. vi har fem absurdt stora träd och en äppelträdshäck. Grannens bastanta ek lutar över oss. Det blir löv nog att bygga en massiv staty av, eller en egyptisk pyramid eller en igloo. Fixar jättemycket mat också, fisk och potatis och bröd. Har också färglagt fiskbilden, men det blev fruktansvärt fult, så nu försöker jag rädda den. När jag gick i nian så fick jag höra att "du lyckas alltid göra någonting för att få en snygg bild ful, men sen så lyckas du alltid rädda det också!" (vilket inte låter hur uppmuntrande som helst, men hon menade inte illa) så jag håller tummarna för att slutresultatet blir..acceptabelt.
Har fotat upp den här, som jag ritade för ett tag sen:
Flompdidomp, nu måste jag städa undan allt jag har stökat ner och lite till.
P.S
Världens bästa
Lyssnar sönder, och det är ändå bara en lite yytepyttebråkdel av all fin musik som finns i hela världen
D.S
Lite..blandat. Smycke + workinprogress + allmänt-skumt-som-jag-också-är
Idag har jag fotat ett armband jag har gjort och dragit upp kontrasterna löjligt mycket bara för att det ska se ite gladare ut. Om jag hade varit triljönär hade jag pysslat ihop smycken halva dagarna. Jag hade också tagit en kurs i silverlera och gjort smycken av det under den andra halvan av dagarna.
När jag inte pysslade så skulle jag rita. Rita mycket och ofta. 
Min bror flyttar in i en ny lägenhet i december. Jag längtar för att jag ska 1) våldgästa honom och 2) baka gott bröd till honom och 3) hjälpa honom få i ordning saker. Fast inte så mycket. Jag vill sy honom några kuddfodral och hinta om att oorganiserat stilrent med mycket färg är fint. Har handlat ett stort gäng ramar på Myrornas och loppisen på Bondegatan (för länge sen) och ska måla dem i knäppa färger och spika upp på väggen.
När jag blir stor och bor i ett eget hus så ska jag ha väggmålningar istället för tavlor tror jag. eller tavlor som är en del av en väggmålning. Om jag hamnar på ett ställe som Karros lägenhet där man inte får göra spikhål i väggen så ska jag skaffa stadiga metallstänger som jag sätter i varje hörn. Då kan jag fästa trådar tvärs över väggarna med hjälp av magneter och då är det ju bara att sätta fast bilder med hjälp av klädnypor. Tipptopp!***
OH! OHOHOH! SÅHÄR:
Tjolahiiiii, nu ska jag färglägga fiskbilden där uppe. Vattenfärg ska det bli, för det har jag inte försökt mig på sen bilden i högstadiet. (och en kort och misslyckad period på gymnasiet)
***Jag vet inte hur genomförbart det är, men jag tycker om att drömma.
Styvmorsviolen
Jag gnällde hos Amanda att jag hade tråkigt, så hon kom med ett par fina produktiva förslag på vad jag kunde göra. Jag fastnade för "Gör en meningslös ilsta" (i stil med sms-listorna folk har på bilddagokben) och jag påbörjade en, innan jag insåg att jag inte skulle orka fullfölja hela. Istället stajlar jag med en skrapkartong jag gjorde för ett tag sen:
Det ska vara en styvmorsviol, ni vet en sån där lila blomma med ilte vitt och gult i mitten?
Det finns en saga om styvmorsviolen, vrför den har sina färger. Kommer inte ihåg riktigt, men det stora bladet är Styvmamman, bladen till höger och vänster om henne är Döttrarna, och de tunna längst ner är Styvdöttrarna. (Jag råkade göra hela blomman upp och ner)
Idag har jag målat, lagat mycket och god mat och krattat löv som jag har slängt i komposten. det var dödsäckligt, och fullt av sniglar och maskar och andra slemmiga saker med många ben. Är inte klar med det än heller. Suck.
Snart Desperate Housewoves i alla fall. :)
Bildmappslycka och kortmakeri
Undanstuvad i en bildmapp som jag aldrig öppnar (den är full av tusen trädgårdsbilder) hittade jag en bimapp - Miriams grejer. Miriams grejer är en finfin mapp som jag har letat efter länge, fast jag hade glömt bort vad den hette och jag namnger aldrig foton så sökfunktionen gav aldrig så mycket.
I Miriams grejer finns blodtörsta pingviner och sånt, men det visar jag inte idag. Istället visar jag vad jag har gjort i kortväg. Det är kul att göra kort. När Henrietta fyllde år fick hon ett utprintat Star Wars kort som var lite personifierat. Filippa fick en färgglad gumma med lite rim inuti och jag ska hitta på någonting bra till tina som fyller 20 (och blir jättegammal) om fyra dagar.
Så brukar slutprodukten se ut när jag gör kort till folk. I köket är det fullt av pappersremsor, klippspill, spill, mer spill och limrester på bordet, golvet, stolarna och i soffan.
Jag kan inte centrera bilderna utan att centrera texten. Vad gör jag för fel?
Dödskallar mest
Idag har jag mest målat. Den här dödskallen, som jag har ett vidare syfte med, och en annan färggladare målning (ja, jag kan kalla det för målning! För att för första gången sen jag slutade skolan målar jag med akrylfärg igen! Mihihihiiiiii!) som jag inte har fotat än. (Oklara porträtt ser nämligen ruskigt fula ut)
I alla fall, enjoy:
Och, bara eftersom jag kan, och tycker om massproducering:
Hoppdidopp, det var det. Nu ska jag övningsköra i Arninge och fortsätta måla och läsa tills jag blir för trött i ögonen.
Tjosan!
nublirdetvälensåndärdagensouuutfiiiiitändå.suck.
Jag började inte intressera ig för kläder förrän i..nian tror jag. Och aldrig för smink, utom en liten kort period, åter igen i nian. Nu däremot är min garderob knökfull, och trots det fortsätter jag att handla kläder. Jag köpte en klänning för en ynka hundring (allting beror på vad för standard man är van vid, iannan någon komemr och säger att samma summa skulle kunna försörja en familj i något annat hörn av världen) och jag tror aldrig jag har varit så glad i ett plagg i hela mitt liv.
Det här låter så fånigt, men den påminner mig om Hans Arnold. jag vet att det inte verkar vara ett dugg vettigt, men jag är ju lite knasig, så för mig är det ändå finemang.
Han har gjort skärckillustrationer i en massa år, eller väldigt fantasifulla lite övernaturliga bilder, kan man ju också kalla dem, ifall man inte blir skrämd. Jag hittade Vecknas chock i skolbiblioteket när jag var sexton och sen dess har jag haft honom i bakhuvudet.
Bilderna är målade av honom (Hans Arnold) och kommer från hans hemsida.
Nanowrimo is the shit
Under tio dagar har jag skrivit ungefär 500 ord, men igår släppte det och nu ordbajsar jag som aldrig förr. Jag är född med den gåvan, den kommer naturligt för mig. Ikväll hade jag orh Dempan ett WORD WAR. Det går ut på att man under en bestämdt tid ska skriva så många ord som möjligt (det får vara lösryckta ord, men man får ett bättre flow om det hänger ihop). Vi hade två stycken. På andra skrev jag om hur gravida ger mig alien-associationer (någon som har sett Dreamcatcher? Jag ser en gravid kvinna och så tänker jag att NU ÄR DET HÄR.) Den resulterade i drygt 480 ord. Min första handlade om kossor och blev ungefär 500 ord lång. Dska ni få se nu:
Jag önskar att jag vore söt
Jag önskar att jag inte var ett sånt nöt
Eller jo, vänta, det kanske inte vore så dumt att vara ett nöt, i bemärkelsen KREATUR.
Tänk att vara en ko, det skulle jag vilja vara. Inga hästtjejer kommer gulla med en, men man kommer ändå vara tillräckligt söt för att folk ska vilja ha en i hagen. Och tänk på grönbetet! Visst, vi människofolk har ju alltid vårkärlek som ursäkt för vårt galna beteende när vinterhalvåret är slut, men det är inte precis socialt acceptabelt att rusa ut ur en lada och skrika glatt för fulla muggar. Korna däremot, de har det bra, de får fira årstidsbytet genom att rusa ut, någonting som till och med reserverats TV-tid i vårt lilla avlånga land. Ja, ta mig tusan. Jag vill vara en ko. De kan väl inte vara laktosintoleranta heller, eftersom kalvar dricker mjölk (vuxna kor dricker faktiskt vatten, men det är det inte många som tänker på). Om jag vore en ko, så skulle jag mest beta hela dagen, och för att vagga mig till sömns de där långa nätterna så skulle jag dagdrömma om att en känd konstnär (BANKSY) skulle komma och måla på mig. För visst, jag skulle fortfarande uppskatta konsten tror jag, fast det är svårt att utöva tecknande utan tummar. Fast det är klart, jag har ju sett ett reumatiskt konstsällskap måla med penseln i munnen. Då hade jag varit en målande ko – och tänk, det går ju att tjäna stålar på! (Eller, klöver, pun intended!) I Thailand är målande elefanter en stor turistattraktion (plus ridandet på elefantryggar såklart, men små barn kan rida på kor, om inte annat så kan jag dra en släde) och jag ser inget hinder för att någonting liknande skulle kunna hända här i Sverige. Tänk bara. Stockholms målande kossa. Ingen skulle vilja äta mig. På tal om det – jag kanske skulle uppmärksamma PETA om mina målningar, så att de skulle dra igång någon kampanj om vegetarianism igen! De skulle kunna hävda att alla djur är intelligenta varelser – och om inte det skulle funka, så kan de fortsätta hävda det, fast tillägga att nästan alla djur kan måla om de bara uppmuntras. Då kanske folk i alla fall inte skulle överge sina sommarkatter när semestern är slut, och det vore tipp topp toppen. Man måste ju börja i små steg, som Neil Armstrong (nästan) sa. One small step for man, one big step för mankind. Fast ett stort framsteg för djuren istället. Det kanske skulle sprida sig – PETA är ju en internationell organisation, och Greenpeace skulle säkert också haka på – och inte bara Sveriges djur skulle få det bättre. Hundar i Sydamerika skulle inte skjutas för att de var för många, och barn kanske skulle skaffa marsvin i andra syften än att kolla om de vore lika coola som de animerade marsvinen i actionfilmen på TV.
Nu känner jag att jag inte riktigt kan mjölka det här ämnet längre, istället vill jag skriva en rad eller två (eller flera) om gravida människor.
Det här är underbart kul. Nanowrimo behöver ju inte vara en sammanhängande berättelse, utan man får skriva om precis vad man vill. November månad har nu för mig blivit en tid där jag kan sortera ut fina ord, och sätta urknäppa funderingar på pränt.
Toppen!
Jag har också skrivit ner saker som:
Hur tomt den lilla engelska byn Midsummer måste vara
Hart ni hört talas om Death by Chocolate? Jag har en Death by shovel (som var ett rekommenderat förslag från Nano) men jag ska inflika en chokladig död också.
Knasiga personbeskrivningar
och en massa monster
Vivian Maier
Jag tittar på foton från svunna tider.
Fotografen heter Vivian Maier, född fransk men hamnade sedan i USA. Hon var några delar barnflicka och några delar hemlös och fotograferade en oerhört massa.
John Maloof var en dag på en auktion och köpte en hel låda med Vivians negativ och är i full gång med att framkalla dem, några månader efter hennes död.
Det är lite som en saga, och om ni vill veta/se mer så får ni titta in här.
Det bästa mina bildmappar erbjöd idag
Jag sorterar, fastän jag borde läsa körkortsteori. Innan jag sorterade så åkte jag till stan, med en kasse med kläder till Myrorna i vänstra handen och en kasse försenade biblioteksböcker i den högra. Nu är jag hemma med två nylånade textilböcker och en kokbok, så jag ser framemot mycket pyssel och en massa kulinariska läckerheter.
Det här är det finaste från två små bildmappar som har slagits ihop till en nu:
1. Fars Dag kort till pappa. Insidan.
2. Glad men suddig Karro som sitter i min säng och precis ska fråga om jag antingen vill se Jumanji, Mamma Mia eller två andra filmer. Det blev Jumanji. Gud vad jag älskar Jumanji!
3. Hittade när jag städade källaren. Målad av nån av mina bröder. Jag diggar formen på hönan stenhårt och tänker försöka mig på någonting liknande.
4. Tjejmiddag i Karros lägenhet.
5. H&M:s home-avdelning med många inte-så-fina-inredningsprylar men med ruskigt snygga klockkuddar i taket.
6. Stockholms zombie walk. Kunde inte vara med i själva tåget för jag skulle träffa Elisabeth senare, men kunde titta på tonårsodöda jaga upp barn i träd.
7. Fulsnyggt hänge som jag gjorde när jag först började pärla. Använde som örhänge ett tag, innan jag tyckte tt det blev för tungt.
Snipp snapp snut, nu är sagan slut!
..måste..plugga..körkortsteori..
finamang lördagskväll
Igår var jag och kalasade hemma hos Amanda. Ingen fyllde år, men 'kalasade' låter som ett så party verb. Jag har fått lära mig att Amandas pappa tycker om matlagning och kameror, och att familjen har en urgullig katt och att Amanda själv är genomsnäll (fast det visste jag ju såklart från början).
Vi åt en massa och pratade en massa och spelade Guitar Hero tills vi inte orkade mer. (Jag har mer entusiasm än taktkänsla, men ingen hatade mig för det, så det var en otroligt bra kväll!)
Hoppdidopp vad glad jag var igår, det var en superdag, för förutom Amanda-Karro-Filippa så hanns det med övningskörning också.
Mina skills ökar och jag levlar snart till nästa nivå tror jag. (LEVLA! NÖRDSPRÅK!)
Åh, och i fredags hade jag också kul! Var på arbetsintervju och ska provjobba imorgon, för ett jobb som..tja..det är ett jobb. Sen vet jag inte hur entusiastisk jag är, får se om jobbet passar för mig och framförallt om jag passar för jobbet imorgon. På kvällskvisten träffade jag Henrietta i en timme och lite till. Vi sparkade omkring på våra silvriga sparkcyklar som världens längsta (Eller, äh, längsta i Henriettas fall, äldsta i mitt) tioåringar i en stor cirkel runt kvarteret. Gatorna låg öde och det enda som hördes var rasslandet från sparkcyklarna och avlägsna skrik från fotbollsplanen. ("Jordens befolkning har blivit bortrövad, men dom glömde oss! Nu kidnappar dem folk vid IP!")
Hela helgen har varit toppenbra, kommer alltid älska sånna här magiska tre-i-rad-lyckade dagar.
That's the spirit
(cred: ?)
Idag har varit en bra dag, på många sätt, fastän jag blev rädd när jag övningskörde och min mobil bara släpper fram vissa telefonsamtal slumpmässigt. Nu längtar jag tills på måndag för då ska jag försöka mig på någonting nytt.
Torsdag
Jag sitteroch väntar på att telefonen ska ringa, vilket den aldrig verkar göra.
Blogg.se trilskas och vill inte låta mig ladda upp bilder som jag vill ladda upp. Knas, knas, knas. I veckan har jag mest krattat löv, fixat käk och läst böcker.
I fredags (tror jag att det var) åkte jag hem till Filippa. Filippa har nått prime-time och är hela nitton år nu. Jag tyckte att det var lugnt och skönt och kunde norpa åt mig lite Caesar (Filippas urgosiga tjocka katt), fast hon önskade sig nog mer drag. I tisdags fyllde Henrietta år också, och jag är skyldig henne en födelsedagssång, fast jag fixade kortet och en ballong i tisdags. (Det är trevligt att bo på gångavstånd till en kompis, så att man bara kan knöla ner saker i brevlådan till den).
Annars har jag ritat den där färgladda saken ovaför också, det tog sin lilla tid. Den är gjord med Magic Markers, som jag älskar. Ska rita något mer tufft på den, eller skriva något.
Men nu tror jag att jag ska ringa till Henrietta och avverka min skuld.
Hejhopp.
En litensneak peek på hur lite av mitt liv när jag blir stor ska va'
Jag vill inte vera knäpp nu, men när jag blir stor och om jag blir Ingvar-Kamprad-rik så ska jag (förutom att fixa boende, jobb och rehab till alla trasiga stackare som behöver det) ha världens bästa hobbyrum. Alla som har varit i vårt kontor (mattemupparnas våta dröm, också känt som 'rummet med ett stort hål i marken') vet ju hur det ser ut därinne. Ungefär så ska jag ha det, två våningar, ett snyggt tak med fönster och två utgångar, en som leder ut och en som leder in till huset.
Istället för löjligt många tekniska prylar så ska jag ha papper, tyg, symaskin, radio, pennor, mejslar, linoleum, tryckapparatgrej, pennor, screenprint-saker, pennor, vask, pennor, färg och en enorm anslagstavla full av inspiration. Och en bokhylla full av how-to-böcker och konstböcker.
Där skulle jag kunna låsa in mig (så att inte barn alt. 125 katter välter vassa saker/springer med saxar/ramlar ner på nedervåningen), men dörren som vette mot huset skulle ha ett omvänt utkikshål, så att de hade kunnat kika in i fiskögeperspektiv, för att se att allt var okej med mig (eftersom hobbyområdet innehöll alla mina materiella drömmar kan jag nog stanna där tills jag behöver kärlek/vatten/mat).
Fast jag skulle kunna sätta en häftmasseklutt över utkikshålet. Ifall jag hade fått för mig att dansa näck eller någonting annat pinsamt. Så. Det är ungefär så långt jag har tänkt.
kris-pris-flis-denise. <--- titta, det rimmar!
Okej, jag gnäller ju mest på bloggen - och det är något jag gör när jag skriver dagbok också, fast på dagboken är jag mer av en periodare, det kan gå månader innan jag skriver i den igen - så här kommer ett inlägg om en glad norrlänning som jag faktiskt aldrig har pratat med.
Däremot har jag sett henne iklädd en orange hatt springa omkring och ha trollkarldueller med andra charmerande nördar i Gamla Stan, och så har jag fått fina SMS och ett brev eller två. Denise (a.k.a Orangehatten eller rätt och slätt Dempan) är en liten åsiktsmaskin från Klöverträsk som tycker om tyska (hm, nu när jag tänker på det så är hon faktiskt lika tyskt entusiastisk som Karro!) och ogillar orättvisor och andra dåliga saker.
Jag tror hon gillar mig med, därför känner jag mig lite lyckligt lottad, och i år skriver vi NaNoWriMo bägge två. Nanowrimo går ut på att man på en månad ska skriva en novell på 50 000 ord. Reglerna säger bara att det behöver vara 50 000 ord, däremot har de inga krav på varesig innehåll eller substans. Jag har försökt mig på detta fria kravlösa skrivande två tidigare år och misslyckats fatalt, men i år smäller det tror jag. Nu har jag inga skrupler, så om nöden kräver det så kör jag en Douglas Coupland och fyller femtio sidor med sifferkombinationer (alternativt skriver 'potatis' mellan vartannat ord). Dessutom är det första året jag är helt ledig under tiden, så orbajs away I say!
Titta vad fint Orangehatten har gjort det! Och det är en ordlek också, så det gör mig extra glad. Om någon skulle få för sig att lägga till mig som skrivarkompis så heter jag nämligen Katastrofal.
Imorgon ska jag tvätta och stryka ofantliga mängder tyg som har skeppats hit av Gabbi. Det ska bli mängder av jättecoola tygpåsar, kanske försöker mig på någonting mer avancerat också. Ska läsa lite, städa undan de fantastiska kvantiteter tyg jag redan nämnt, eftersom mamma kommer hem från Israel. Handla vantar eftersom min ena fina ligger någonstans mellan Vallentuna och Mörby (stort, omöjligt avstånd).
Jajösses. Busy bee säger jag bara.
Hejsvejs.
