Miriam

Jag har ritat lite (för hand, men färgläggning i datorn), en favorit i repris ungefär, kalkerade bara av kameran från en annan teckning. Är sugen på lite färg, är sugen på att göra om bloggbakgrunden, skippa min supah-mega-awesome-killah-bot och sätta dit någonting fint och flickigt och färgglatt.
 


Karro kan ha rätt i att lite galenskap är bra för konstnärssjälen. (Eller, det var så jag tolkade det i alla fall) men det kommer aldrig att bli telefonjobb för min del. Jag skulle inte ens bli galen, jag skulle bara bli ett nervvrak och höra tutljud när jag försökte sova, och knappersatser varje gång jag blundade.

när jag gick i sexan eller sjuan så frågade någon om jag ritade för att slappna av, och nej, det gör jag inte. Jag ritar för att det är kul, mest leder det till antingen beröm eller prestationsångest. Förresten! Jag läste en intervju med Roman Dirge (han som ritar Lenore-serien) och han hade tillbringat några år med att hålla pennan fel och hårt, så nu har han en nervskada och kan rita max en timme per dag! Hujeda! (Hm, det är ett grymt öde, men nu när jag tänker efter: om jag ritade en timme per dag så skulle min produktivitet fördubblas)

Jag måste hitta något att göra. Det är fyra månader kvar till vårterminen, det blir fyra långa månader om jag inte fyller ut dem med jobb och stök.