Miriam

Allt i social väg verkar inte hopplöst – idag lunchade jag med tre kurskamrater, vågade låna en penna från en fjärde (jag viftar så mycket med händerna att jag tappar min penna under stolarna hela tiden)b och d dessutom beundrat sistnämnda kursare för hennes ultimata pausunderhållning: gameboys. Öh, om det heter gameboy, jag vet inte riktigt. Man spelar spel på det, det låter lite. Det är grått med knappar. Min pausunderhållning är att rita krumelurer i marginalen på anteckningsblocket.

Nu är jag ledig i fyra dagar framåt, det vill säga: LÅNGHELG. Jag ska fylla den till bredden: imorgon ska jag generera lite pengar genom att städa hos brorsan, dessutom ska jag mysa hos samma bror senare på kvällen när vi äter upp all fantastisk vegomat jag kommer laga. Ska pricka av saker från att-göra-listan , skaffa mig en till mänsklig bokstav om jag kan, läsa kuurslitteratur och försöka göra någon lsags tidlinje på all konst vi har läst, samt ggoogla på grekiska gudar. De där gudarna alltså. De beter sig som hormonstinna tonårngar. Det är som världens bästa dokusåpa, fast lite  åt det lite mer brutala hållet.

Det är lite knepigt att bara vara här-och-nu-personen för jag ser alltid fram emot saker eller oroar mig för framtiden eller dagdrömmer om annat, men jag ska försöka bli bättre på att bara vara också. Fast är det inte dumt att stressa över att man inte h är så dum så att man inte tar tillvara på tillfället?

Öh. Jaja. Får se, får se.

Nu spritter det i kroppen och jag har lite vårkänslor, trots snöstormen. Är bara glad.

Mina dagar har fått rutin och jag läser om så kul saker. Mycket plugg, fast det är ändå kul.

Har också lekt med nyinköpt material, här är en skrapkartongsgrejs jag har gjort:

Den blev lite plottrig (fast det blev lite beskuret i sidorna, så det ska vara mer svart i vänsterkansten), men jag ska handla mer regnbågsgrundad och göra coola mönster på istället. Tror det kommer bli snyggare. :)

Hejhopp i lingonskogen nu.