Miriam

Idag har jag registrerat mig på Stockholms universitet! Det hela var i början mycket förvirrande; jag klev av vid Universitetets station (ala Roslagsbanan) och gick åt fel håll på perrongen. Vände om och gick åt fel håll på gatan. Vände om igen (frågade två ovilsna själar vart jag skulle) och hittade till rätt område men fel hus.

Hittade rätt hus (halleluja) och möts av trappor. Tänker att jag kan ta trapporna. Funkar, tycker inte om hissar. Dörrarna till alla plan är låsta. Går ner igen och går in i själva byggnaden, hittar hissarna och öppnar dörren.
De är urhemska, jag dör hellre än att gå in i dem.*** Hittar trappor som leder rätt, fast bara till femte våningen, erkänner mig besegrad och tar hissen resterande två våningar.

REGISTRERAR MIG (halleluja #2)

Tar hissen ner i sällskap med random kille.
Random kille visar sig ha gått samma gymnasieskola, samma linje. Han gick i trean när jag gick i ettan bara. Hursomhaver så var han snäll och följde mig till tunnelbanan (no way in hell att jag hade hittat tillbaka dit) och allt var frid och fröjd och jag kom hem helskinnad och sen tränade jag och sen lagade jag omelett och jag känner mig bäst i hela vida världen.

Eller, BÄST minus en massa Uppsalaångest, fast det är fixat nu. Ska hoppa av distanskursen (100%-plugg på SU räcker gott som start) och bestämma mig för att försöka ha ett liv utanför skolan. Försöka.


Puh.

Har också målat lite i vattenfärger. Det gick inte så bra, jag tycker att övre delen är.. OK, men undre blev bara meh. Ska vara tråkigare imorgon och rita av någonting.

Den hamnar inte under kategorin tecknat, för i mina ögon är den är ful som stryk. (Det händer ibland, den hamnar ändå här för att jag ska kunna bläddra tillbaka och se om jag gör framsteg.)




Nu ska jag fortsätta vara duktig och gå och lägga mig i tid, ställa disken i blöt och skicka mailsom behöver skickas och så.

Tipptopp.



*** Hissar är onskans varelser, fast jag försöker att bortse från det, särkilt som jag säkert kommer att stöta på höga byggnader och hantera berg av matkassar och barnvagnar någon gång i livet (och för att det är lite löjligt att vara rädd för just hissar). Men..blä. Problemet är inte själva hissen, problemet är att den inte har några fönster, och då kan ju ingen se/höra mig skrika mig ifall hissen fastnar och jag får sitta där ensam och rädd. Jätterädd.
Det kommer att sluta med att jag måste gnaga av mig min egen fot för att jag komemr sitta där i tre dagar utan mat, och då kommer jag börja hyperventilera och då kommer luften att ta slut och då kommer jag att dö. DÖ. FÖR ATT JAG INTE KUNDE TA TRAPPORNA.

...

Åhjusteja. Om akvarellbilden: tänkte på Flickan från ovan, fast ändå inte. Lite.
Längtar tills Alice Sebolds underbara roman äntligen visas på bioduken (sista januari har jag för mig att Sverige får chansen att se den) fast eftersom jag är ett knäppt hormonellt monster kommer jag att börja störtböla (antagligen mer än vad jag gjorde när jag läste boken för det blir bara så med filmer..)och skämma ut mig totalt. Gabbi, som jag ska se den med, kommer att rymma från biografen för att slippa bli sedd med mig.

Så.
Då var det också sagt, nu känner jag mig lättare. :D