Miriam

Igår var jag hemma hos amanda hela kvällen och halva natten. Det var frid och fröjd. Vi babblade och Amanda hade gjort jättesnoffsig vuxenplockmat i stil med melon/skinka/fetaost och genomborrat det med en tandpetare. Fancy, fancy! Fick två nya bokstäver till mitt mänskliga alfabete och efteråt hade jag ont i halsen för jag hade skrattat för mycket. Karro berättade om min oförmåga i sportsammanhang (bara..total oförnåga.) och jag tänkte att "SNART FINNS JAG PÅ VÄGEN OCKSÅ MWAHAHAHAHAHA" fast det sa jag inte högt.



Imorse vaknade jag vid halvtio, lite lagom sådär, fast jag kände mig inte så sällskaplig så jag stannade kvar tills jag hörde att sista man hade gått ut ur huset för att träna. Jag känner mig nöjd över det nya tropiska klimatet mitt rum har fått sedan pappa satte in en överraskningsvärmefläkt i det och stegar iväg till köket för frukost.

På köksbordet ligger ett tidningsuppslag. Det är en Aftonbladetbilaga, så såklart så är bilderna större än repotaget. Ser ett gammalt foto på en man som ser jättesympatisk ut. Jätteglad och urmysig, lite skäggig med världens smajl. Läser bildtexten. Det var Charles Manson, sektledare och massmördare. Ojdå, tänkte jag.

Så, såna behöver inte se ut som en typisk galning (..och hur ser en sån ut för övrigt?)

Dagens spänning tar inte slut där. Mamma och pappa kommer hem. de har handlat och jag har bett dem att handla soltorkade tomater. Mamma visar stolt upp en påse som hon säger är inte bara torkade tomater, utan rökta. Jag som är svag för allt som är rökt (...utom cigaretter...Heh..) stoppar en i munnen.

Sen brakar ett femtonminutershelvete löst.

Det var torkad röd chili.

Såklart.

Hela min mun brann, jag gråter och sätter i mig en halvliter mjölk på väldigt kort tid (mjölk och bröd är bra mot starka grejer). Pappa kommer fram, gapskrattar och säger att jag borde se mig själv. Jag börjar gapskratta och det sprutar mjölk överallt. Pappa skrattar ännu mer.

Jag dör.

Återuppstår.

Övningskör i nästan två timmar och stökar ner mitt rum.

Snippsnappsluuuut!