Framtid

Jag önskar att jag kunde sluta vara så komplicerat estetaktig och bara älska elledningar och bli någonting bra och begripligt som elektriker.
Jag önskar att jag bara kunde vara nöjd med att ha en plan A och en plan B till hösten utan att redan gnaga på hur allt ska bli. Hösten är hösten, nu är nu. Punkt.
Jag önskar att jag inte var så himla lättstressad. Händer det någonting så faller himlen ner och alla mina cirklar rubbas.

Gaawsh.

Och så önskar jag mig världsfred, en tredje växel på cykeln och evig lycka.
Det vanliga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0