Shazaaaaaaam

Humdidumdiduuu!
Idag är det söndag, efter en alldeles makalös lördag!
Goda omen nere på stan i form av pippipärlplattor och en övergiven porslinskopp som det stod "We love you" på. Solsken och blå himmel och plusgrader!


Lördagen rullade glatt på och avslutades med kex och ost (för att citera Stina, som precis introducerats för bloggen "minimal ansträngning och maximal njutning") och en kväll på Omega.

ochochoch
DE HADE NEONFÄRG SOM LÖS I MÖRKRET SOM MAN FICK BLI MÅLAD MED. :D


(weheartit)
(observera att detta inte är Omega. Det är bara en fin och passande bild med helt awesome neonfärg i)

Nörden i mig var mycket lycklig, sen dansade vi och klätterapan i mig var mycket lycklig (min dansstil heter "Alexander Drunken Dance", och det är ungefär så man dansar när man dansar till Håkans Kom igen Lena) och sen alldeles i slutet dansade jag med en bangladeshier från två hus bort som dansade precis som jag. "Energetic" sade han, och "galet" säger jag.

Sen bar det av hemåt till korridoren, och det är en sak med min korridor som är fascinerande (två om man räknar med att brandlarmet går en gång i veckan) och det är att den aldrig sover. Aldrig. Så det blev lite småprat och en ljuvligt djup sömn och en förskräckelse när jag vaknade och såg vad klockan var.

Sommartid!
KALAS!

---


*lev bloggen leeeeeeeeeev*

---

Imorgon drar jag till Stockholm!
topptopptopptopp!


snart är det helg (/snart är lidandet slut!)

Hej, välkommen och glad semmeldag, pannkaksdag och internationell kvinnodag! Hurra för starka kvinnor världen över, för hallonsylt och för kardemummabullar med grädde och mandelmassa!

Har ni inte haft det bra idag, fastän det har funnits hela tre anledningar att fira (ibland suger allt ändå, what can you do) så kan jag muntra upp er med att ALLT LIDANDE ÄR SNART SLUT.

Titta ba':


Asnajs, peppen står Jehovas vittnen för, och minibroschyren ligger i min skrivbordslåda som en ständig påminnelse (som dock inte handlar om dygd, snarare om att saker och ting brukar fixa sig i slutändan).

:3

I dagarna drömde jag att Ola Salo var på besök, och det var sannerligen en besvikelse att vakna 1) utan någon som helst annan varelse än mig och det som bor i min matta i rummet, och 2) till en deadline. Men solen sken och vårvädret strålade och sen blev det fantastisk fredag!

En gång  tiden tyckte jag inte om min korridor, jag ågrar allt nu. Den är fin!
Okej, köket har sett ljusare dagar, men folket är bra.

Och idag är det lördag (som i lördag-efter-att-ha-varit-på-krogenKrogen-med-grannarna-igår) och jag har DN, te och scones. Ser ljust ut.

---

Åh tomten. Jag vet att jag är sen, men i år önskar jag mig framförhållning (hm, jag kanske inte är sen, jag kanske är tidig?), världsfred, ro i sinnet, många bra böcker (däribland Hundraåringen, som jag bara har hört bra saker om hitintills) och sist men inte minst -förmågan att koka couscous utan klumpar.

Tack tack tack.


och nu måste jag iväg igen så det här blir rubriken




Lite för mycket att göra, lite för lite tid, lite för mycket Stockholmslängtan, alltid lite för bråttom och lite för trött och många liten blir inte lite längre.



Men sen så är det ju lagom med sällskap, lagom med roligheter, lagom med bra folk, lagom med vackert väder och mycket lagom slutar att bli lagom och blir bara mycket. Bästa matematiken.



Bästa som har hänt de senaste dagarna: bli väckt av grannarna klockan två på morgonen, gå in till dem vid tre med äppelkaka (kunde ändå inte somna om), bli hyllad* , bli lovad urspårad korridorsfödelsedagsfest när jag blir 20**. Gå och lägga sig vid halvsex igen och ställa väckarklockan och bli hämtad av finaste finaste föräldrarna för frukost.






*Det var en fantastisk äppelkaka.

**Det jag kommer att handla på systemet kommer sträcka sig till en flaska likör, så jag kan baka apelsinchokladkakor.***

***Är det inte oerhört passande att tant och tönt nästan är samma ord rent skriftligt? Bara ett vokalbyte, och båda orden träffar mitt i prick i min personlighet.

Nu spårade fotnoterna.

RSS 2.0