Miriam

Igår var jag och kalasade hemma hos Amanda. Ingen fyllde år, men 'kalasade' låter som ett så party verb. Jag har fått lära mig att Amandas pappa tycker om matlagning och kameror, och att familjen har en urgullig katt och att Amanda själv är genomsnäll (fast det visste jag ju såklart från början).

Vi åt en massa och pratade en massa och spelade Guitar Hero tills vi inte orkade mer. (Jag har mer entusiasm än taktkänsla, men ingen hatade mig för det, så det var en otroligt bra kväll!)
Hoppdidopp vad glad jag var igår, det var en superdag, för förutom Amanda-Karro-Filippa så hanns det med övningskörning också.

Mina skills ökar och jag levlar snart till nästa nivå tror jag. (LEVLA! NÖRDSPRÅK!)

Åh, och i fredags hade jag också kul! Var på arbetsintervju och ska provjobba imorgon, för ett jobb som..tja..det är ett jobb. Sen vet jag inte hur entusiastisk jag är, får se om jobbet passar för mig och framförallt om jag passar för jobbet imorgon. På kvällskvisten träffade jag Henrietta i en timme och lite till. Vi sparkade omkring på våra silvriga sparkcyklar som världens längsta (Eller, äh, längsta i Henriettas fall, äldsta i mitt) tioåringar i en stor cirkel runt kvarteret. Gatorna låg öde och det enda som hördes var rasslandet från sparkcyklarna och avlägsna skrik från fotbollsplanen. ("Jordens befolkning har blivit bortrövad, men dom glömde oss! Nu kidnappar dem folk vid IP!")

Hela helgen har varit toppenbra, kommer alltid älska sånna här magiska tre-i-rad-lyckade dagar.