ett brev på posten

När man har cyklat upp för Svingen, med ryggsäcken tung och en själv fylld av självtvivel är det världsbäst att komma hem, kika in i brevinkastet och se Jennys snirkliga handstil skymta. Särskilt när hälsningen innehåller så ånga utropstecken att vilken svensklärare som helst skulle smälla av, och inledningfrasen är "jag vet att det inte är jul".



Wohoo!
Det ska upp på väggen, tjohi tjoho!
(och nu känner jag mig som en skurk, för jag har färdigskrivna brev, men inga frimärken, hmm)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0