...och så kan det gå, hej och hå

Jag sitter här på en alldeles för rakryggad hård stol med en rygg som skriker och tänker på att det var en månad och sex dagar sedan jag tog studenten.



Där ser man, vad tiden går fort, fastän man egentligen inte vill.
Eller jo, jag längtade som tusan, men jag har lite för lite att göra just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0