Hoppdidopp världen!
Jag har vaknat upp ur graven (även kallad deadlinestressen) och känner mig numera som ett sånt där tjusigt dansande Tim Burtonskelett! Vi har haft mitterminstjotahejti, en redovisning för lite lärare och några klassmänniskor, på vår allra första individuella uppgift.
Ärligt talat så sög det rätt hårt precis efteråt.
Men såhär med några timmars avstånd kan jag säga att: nej, jag kan inte prata inför publik. Jag kan definitivt inte göra det spontant på engelska heller. Men det är bara att öva, så kommer det att funka. Min kreativa förmåga som jag trodde var utflugen och borta för alltid är tillbaka, för när jag hade pinnat upp allting så tyckte jag ju ndå att: det här är ju bra. Milaväg ifrån perfekt, men jag har bara varit studerande i två månader, alla är vi barn i början.
Så japp, nu är jag glad! Och fri som en fågel, nästa uppgft börjar inte förrän på måndag. Eller ptja, så fri som jag kan bli med kurslitteratur och allt sånt som hör skolan till, men ikväll är det helt blankt. Det ska bara bli slappkalas och torsdagsmys av kvällen.
Ärligt talat så sög det rätt hårt precis efteråt.
Men såhär med några timmars avstånd kan jag säga att: nej, jag kan inte prata inför publik. Jag kan definitivt inte göra det spontant på engelska heller. Men det är bara att öva, så kommer det att funka. Min kreativa förmåga som jag trodde var utflugen och borta för alltid är tillbaka, för när jag hade pinnat upp allting så tyckte jag ju ndå att: det här är ju bra. Milaväg ifrån perfekt, men jag har bara varit studerande i två månader, alla är vi barn i början.
Så japp, nu är jag glad! Och fri som en fågel, nästa uppgft börjar inte förrän på måndag. Eller ptja, så fri som jag kan bli med kurslitteratur och allt sånt som hör skolan till, men ikväll är det helt blankt. Det ska bara bli slappkalas och torsdagsmys av kvällen.
Kommentarer
Trackback
