Flyttat, hit---------->

http://roawr.blogspot.com

Dinosaurier och annat knasigt utlovas!
(notera hur min header fortfarande är awesome)

Skolan är slut för i år!
Den har typ ätit upp min tid, men det blev lite fina saker utav det!

Och öhm..varför hade jag 27 besökare den 2/6? det är typ 25 mer än vad jag brukar ha, särskilt som bloggen har varit skruttigt och sorligt övergiven de två senaste månaderna (då the angst of everything tog över. Skola. Sommarjobbssökande. Framtid. Same old same old).

MEN REVIVE THE BLOG!

för övrigt:
Senaste fiktiva förälskelsen jag har är Dr Who :)



Mmmm...att Smith.

En sporadisk uppdatering om att min korridor är awesome:

MIN KORRIDOR ÄR AWESOME!

Jag tyckte inte om den från början, men tur att man stannade kvar och allt blev bra liksom. :)

I övrigt har vi haft typ en miljon saker att göra i skolan, och jag sågar med bandsåg lite titt som tätt. men ändå har jag alla tio fingrar kvar! Jag äter gott, sover gott, befinner mig i bra sällskap och lever fint.

over'n'out.

Humdidumdiduuu!
Idag är det söndag, efter en alldeles makalös lördag!
Goda omen nere på stan i form av pippipärlplattor och en övergiven porslinskopp som det stod "We love you" på. Solsken och blå himmel och plusgrader!


Lördagen rullade glatt på och avslutades med kex och ost (för att citera Stina, som precis introducerats för bloggen "minimal ansträngning och maximal njutning") och en kväll på Omega.

ochochoch
DE HADE NEONFÄRG SOM LÖS I MÖRKRET SOM MAN FICK BLI MÅLAD MED. :D


(weheartit)
(observera att detta inte är Omega. Det är bara en fin och passande bild med helt awesome neonfärg i)

Nörden i mig var mycket lycklig, sen dansade vi och klätterapan i mig var mycket lycklig (min dansstil heter "Alexander Drunken Dance", och det är ungefär så man dansar när man dansar till Håkans Kom igen Lena) och sen alldeles i slutet dansade jag med en bangladeshier från två hus bort som dansade precis som jag. "Energetic" sade han, och "galet" säger jag.

Sen bar det av hemåt till korridoren, och det är en sak med min korridor som är fascinerande (två om man räknar med att brandlarmet går en gång i veckan) och det är att den aldrig sover. Aldrig. Så det blev lite småprat och en ljuvligt djup sömn och en förskräckelse när jag vaknade och såg vad klockan var.

Sommartid!
KALAS!

*lev bloggen leeeeeeeeeev*

Hej, välkommen och glad semmeldag, pannkaksdag och internationell kvinnodag! Hurra för starka kvinnor världen över, för hallonsylt och för kardemummabullar med grädde och mandelmassa!

Har ni inte haft det bra idag, fastän det har funnits hela tre anledningar att fira (ibland suger allt ändå, what can you do) så kan jag muntra upp er med att ALLT LIDANDE ÄR SNART SLUT.

Titta ba':


Asnajs, peppen står Jehovas vittnen för, och minibroschyren ligger i min skrivbordslåda som en ständig påminnelse (som dock inte handlar om dygd, snarare om att saker och ting brukar fixa sig i slutändan).

I dagarna drömde jag att Ola Salo var på besök, och det var sannerligen en besvikelse att vakna 1) utan någon som helst annan varelse än mig och det som bor i min matta i rummet, och 2) till en deadline. Men solen sken och vårvädret strålade och sen blev det fantastisk fredag!

En gång  tiden tyckte jag inte om min korridor, jag ågrar allt nu. Den är fin!
Okej, köket har sett ljusare dagar, men folket är bra.

Och idag är det lördag (som i lördag-efter-att-ha-varit-på-krogenKrogen-med-grannarna-igår) och jag har DN, te och scones. Ser ljust ut.

Åh tomten. Jag vet att jag är sen, men i år önskar jag mig framförhållning (hm, jag kanske inte är sen, jag kanske är tidig?), världsfred, ro i sinnet, många bra böcker (däribland Hundraåringen, som jag bara har hört bra saker om hitintills) och sist men inte minst -förmågan att koka couscous utan klumpar.

Tack tack tack.

Lite för mycket att göra, lite för lite tid, lite för mycket Stockholmslängtan, alltid lite för bråttom och lite för trött och många liten blir inte lite längre.



Men sen så är det ju lagom med sällskap, lagom med roligheter, lagom med bra folk, lagom med vackert väder och mycket lagom slutar att bli lagom och blir bara mycket. Bästa matematiken.



Bästa som har hänt de senaste dagarna: bli väckt av grannarna klockan två på morgonen, gå in till dem vid tre med äppelkaka (kunde ändå inte somna om), bli hyllad* , bli lovad urspårad korridorsfödelsedagsfest när jag blir 20**. Gå och lägga sig vid halvsex igen och ställa väckarklockan och bli hämtad av finaste finaste föräldrarna för frukost.

---

*Det var en fantastisk äppelkaka.

**Det jag kommer att handla på systemet kommer sträcka sig till en flaska likör, så jag kan baka apelsinchokladkakor.***

***Är det inte oerhört passande att tant och tönt nästan är samma ord rent skriftligt? Bara ett vokalbyte, och båda orden träffar mitt i prick i min personlighet.

Nu spårade fotnoterna.

Lite träslöjdssal, en massa ståltråd och en gnutta svordomar. Och ugnsfolie från Euroshopper, den enda produkten från det varumärket jag känner mig trygg att promota. I alla fall till modellbyggande.





Modellbygge klart - check.
Bandsågen avstängd - check.
Alla fingrar intakta - check.

Finemang!

På tal om oglamoröst arbete behöver jag verkligen, verkligen rensa golvbrunnen. Euuuw.

Jag förstår inte hur föräldrar fixar det. Idag har jag varit i skolan från 9-16.30 (jag smet lite tidigare), tvättat och bakat en armé av bröd. Dessutom har jag ätit nyttigt (minus de hundra kilona naturgodis) och snart är det ju dags att sova. Jag menar..VAD I HELA FRIDEN? VART TOG TIDEN VÄGEN?


Ah nom nom nom på hög nivå.

Päron måste göra allt sånt, men tvätta för minst en person till (och att tvätta tre maskiner, ta ut dem och hänga upp dem är ett helt kapitel av tristess), laga mer mat, handla mer mat, jobba, faktiskt vara effektiva på jobbet, underhålla ungen, hinna med att få undan så mycket saker att det i alla fall är drägligt städat och allt det gör de varje frikkin dag. Utom möjligtvis tvätten.

Sheeesus. På lördag kommer mamma och pappa upp. De ska skämma bort mig lite, men jag ska passa på att skämma bort dem också. Känns hyffsat rättvist, nu när man fått perspektiv på ensamboendet och tidsbristen.

Idag har jag fikat två gånger (en gång på stan, och en gång med hemmamys med ett gäng kompisar) och sedan gjort lyxmiddag (jag hade sill-och-potäter craving. Och lax. Det är min inre tant som spökar igen. För all del, jag satt ju på gungstolen större delen av fikat.) och sen har jag fascinerats över hur stor del av studiemedlet som jag bokstavligen äter upp. Se bifogad bild:*



Ah nom nom nom.

---

*Bilden är uppenbarligen redigerad för att se drömsk ut. Ni vet, för det var så himmelskt gott. Eller för att studenter egentligen bara ska kunna drömma om rökt lax, och modfällt koka ett paket nudlar vid en smutsig spis.**

**Jag hade en smutsig spis i alla fall.

Eftersom jag är motsatsen till ett patydjur så har jag idag (lördag) lagat en miljon matlådor, bakat en kaka och städat toaletten. Och jag tänkte lägga mig vid tio, men fastnade vid en artikel om kinesisk barnuppfostran vs. västerländsk barnuppfostran. Kort sagt så är kinesiska mödrar en gnutta (underdrift) mer drillande än sina västerländska motsvarigheter. Amy Chuas barn har till exempel aldrig fått sova över hos en kompis, eller fått spela dataspel - men de klinkar pianot mästerligt och spelar fiol och har högsta betyg i allt.

Jag slits mellan åsikten "kvinnan är uppenbarligen galen, ungarna kommer ju att bli prestationsprinsessepsykbryt"  och "hm..så kanske man ska uppfostra sin unge".