Good day to you sir
Gårdagen var lite hängig, eller ja..Allt är lite hängigt, eftersom jag hela tiden måste intala mig själv att jag inte kommer att bo i en kartong när jag blir stor och att allt kommer gå så bra och såklart kommer plugget gå fint (när det väl börjar) och att om jag bor i en kartong i alla fall så kommer ju inte tapetkostnaderna att bli stora.
Idag är det inte mycket bättre, fast materiellt överlycklig blev jag. Pappa bjöd på en rödbetssallad i Gallerian och ett hörn av hans citronmarängpaj. Fick några böcker också, bland annat en jag har haft i tankarna: Heart Shaped Box av Joe Hill. Den kostade 40 kronor, och är enligt kvittot "gôrbillig bok". Det finns bildbevis. Titel, titel, görbillig bok. 
Det var fint tyckte jag, och sen såg jag en otroligt färglad bil där alla delarna var olika. Lila/orange/gul/grön, en så glad bil ska jag också ha när jag blir stor.
Efter Pocket Shop så promenerade vi den korta sträckan till hötorgshallarna, där allting luktar exotiskt och ingenting i kött/fiskdiskarna ser särskilt aptitligt ut. Vi handlade otroligt mycket nyttigheter i form av torkade frukter. Två kilo gojibär bland annat. Två kilo. De smakar lite som te, men det mest fantastiska med dem är att de är otroligt dekorativa. Har satt dem i glasburkar och njuter av att gå förbi köket.
Vi åkte vidare, storhandlade, tog en kopp varm choklad och åkte hem. Lagade middag, rostade müsli, gjort ett pajskal tills imorgon. Övningskörde i Arninge, runt och runt i industriområdet. Det har varit en toppendag, det har det verkligen. Imorgon ska familjen sätta gravljus på min brors grav, äta middag och sen ska jag hem och fira Filippa som har fyllt 19. Till Filippa ska jag göra ett jäääättefint födelsedagskort! Och när jag ändå är på G så ska jag skissa Gabbis Green Day-påse också. (jag har ett hum om hur den ska se ut, men jag har inte fått ut det på papper än).
Nu ska jag sova. Jättegott och jättelänge.
Livsform
Idag har jag övningskört och frossat och tecknat. Imorgon ska jag färglägga den här raringen, sen måste jag städa en massa som jag har stökat ner.
Tisdag
Jg tror aldrig att jag har känt mig mer meningslös i hela mitt liv. Idag har jag varvat mellan datorn, TV:n och kylskåpet. Precis ingenting har jag gjort. Eller mjo, jag tog en promenad ute i den mörknande skogen, det är sån där lyx man kan unna sig när mamma är bortrest. (Då får man mesa och gå medan det fortfarande är ljust ute, men då hade jag andra saker..eh..TV..)
För att väga upp dagens passivitet håller jag tummarna för att jag imorgon ska fortsätta med att röja i källaren där en bråkdel av 20 års inköp har lagrats. Allt är täckt av damm och sågspån och mer sågspån, för min pappa är en hemmafixare. Jag tror grannen också är en hemmafixare och ibland önskar jag att han och pappa kunde bli kompisar och prata om trädgårdsväxter och muttrar och sånt, precis som jag snackar om random saker och nördar mig med Harry Potter med mina kompisar. (Vi som bor hemma har tummen mitt i handen, det tror jag pappa tycker är lite trist, och det gör mig en gnutta ledsen.)
Jag håller också tummarna för Karro som curlar och för Amanda på Citymail och Jenny för au-pair och för Gabbi för diverse och jag hoppas att alla som vill får som de vill. Så det så.
Lördag
Idag har jag lekt med nyinköpta tuschpennor.
Och det var det. övningskört och hemmasoftat.
---
Idag har jag spenderat för mycket och gjort för lite.
Tusan.
Oh, wonderful tuesday
Igår var en väldigt händelserik dag, och idag var inte mycket sämre.
Det hela började med att jag väcktes halvåtta av pappa, i ett försök att få till en bättre dygnsrytm. För att trötta ut mig så pallrade jag runt 5 km i skogen, sen blev det en snabbdusch och en rusch till bussen. Dagens göromål var nämligen att gå på Laserdome med Tina och Henrietta.
Vet ni hur otroligt kul det är att återförenas med före detta (ah, the pain!) klasskompisar och skjuta på dem med lasergevär? Vi kutade runt i en kvart med västar och spelade mot ett annat lag och en till kille. Hm, vi torskade rätt rejält, men hade väldigt, väldigt kul. Laserdomemiljön är också spännande, det är rymdgrejer och planeter i väggarna, målade med självlysande färg, och jag som har ett taskigt lokalsinne var jätterädd att aldrig hitta ut igen. (Men det fixade ju sig)
Efter det så velade vi ett tag, för att slutligen hamna på McDonalds där vi åt sockerstinna måltider och värmde oss lite. Efter det så åkte vi åt varsitt håll; Tina skulle till universitet och plugga matte (Tina är genial, hon läser väldigt mycket matte och ska bli sjukhusfysiker när hon blir stor. Hittils har hon gått 5% av programmet, vilket betyder att hon har 4,5 år kvar. Många skulle bli avskräckta av den kvantiteten med plugg, men inte Tina, för hon är sjukt bra.) Henrietta skulle hem, och jag skulle till Pyssloteket och handla en porslinspenna. (Mission accomplished)
På kvällskvisten åkte jag in till stan igen, och träffade upp Karro, Jenny och Amanda. Vi gick på Komikaze där en f.d. klasskompis agerade stå-uppare. Var på hans förra framträdande också, och jag tycker att han var roligare igår, men det allt-som-allt var roligare förra gången. Jösses, jag håller med Amanda, det måste slita på själen att försöka vara rolig, att försöka göra något kul, ställa sig framför en publik men att inte få någon respons. Det gör lite ont i mig att tänka Stackare, men jag tyckte faktiskt inte att det var kul och så ser man osäkerhet i deras ögon och så drar man en lättnadens suck när det är dags för nästa komiker att äntra scenen.
Jag kom till ödsliga nattsvarta Altorp ungefär halvtolv, och knatade hem till en åh-som-alltid-orolig mamma. När jag gick förbi kyrkogården så blev jag lite rädd - men inte för våldtäktsmän eller yxmördare eller tonårsrånare - utan för ett hjärnspöke som bara kommer fram när det är mörkt ute. KYRKOGÅRDSMONSTRET. (Med sina sylvassa tänder äter han fotgängare som vågar sig förbi begravningsplatsen. Han är snabb som attan och har gula gravlykteögon.)
Egentligen är det lite konstigt att vara rädd för att gå förbi kyrkogårdar - jag menar, det finns ingenting som egentligen kan skada en därinne. Det ska ju vara fridsfullt.
Och monster finns inte.
Pilluttanpluttan.
Måndag
Det gick inget bra med början på redesignveckan som jag tänkte ha, mest för att jag faktiskt inte har så mycket saker att fixa om. Målade en ram röd, men inget mer.
Istället har jag kört omkring i Djursholm och fått hjärtklappning varje gång det har kommit bilister bakom mig och blivit glad när pappa skadeglatt sagt att "det var rätt åt honom" när jag fick motorstopp efter en bilist körde tätt inpå mig och tutade. Japp, jag känner mig trafikfarlig, men jag har en snäll och tålmodig pappa som kör varv efter varv efter varv med mig tills det märks en liten förbättring, så att jag någon vacker dag kommer få det där efterlängtade körkortet.
Annars har jag latat mig, frossat, gräddat våfflor och serverat med bär. Igår var vi på Strand Hotell och åt brunch, som ett avsked för brorsan som flyttar utomlands. Det är så mycket som är hullerombuller nu tycker jag, och jag är rätt trött, men det rullar på ändå. Imorgon har jag en heldag ute, med Tina och Henrietta i början och Karro med Komakiaze på kvällen. Karro var här i förrigår också, med sig hade hon en hemlagad tryffel - det blev party i min mun - och en laptop och tre filmer. Kvällens val blev Jumanji, och jag tror att det är den bästa filmen i hela världen (det var min favoritfilm när jag var mindre). Det finns elefanter, kärlek, poliser, hus som går sönder, helylleamerikaner med gevär, jägare och ett lyckligt slut. Det kan inte bli bättre.
Najs.
På G.
Dagen går i husmorsstil, jag har bakat ett berg av knäckebröd, ett mindre (och helt klart sinande) berg av kanelbullar, och nu ligger det en bröddeg på jäsning och kikärtor på upptining. Stryker tyg, städar, dammsuger och har mig.
På måndag tror jag att jag ska ha en redesign-vecka. När jag gick i skolan med Anna så berättade hon att hon hade en vegetarisk vecka (eller försökte ha, jag vet inte riktigt hur det blev) och att hon behövde ha strikta gränser, från måndag till måndag typ. Det känner jag helt igen mig i, så det är så det får bli!
Mina mål är att bara använda det jag har hemma, eller införskaffa sånt jag behöver secondhand. Det blir säkert hur bra som helst, och jag kommer få väldigt mycket gjort (intalar jag mig). Just nu har jag som vanligt fyrtioarton saker på gång, det senaste är att försöka komma på julklappar (eh..ja, vara ute i god tid, ni vet)...Tror jag ska ha något slags hus/inredningtema på dem också, och såklart, baka bort saker! Chokladpraliner och bröd är alltid poppis hos mina bröder. :)
Don't worry, be happy
Rotade fram en massa gamla teckningar jag gojrde när jag var fyra-fem och inspirerades lite. Blir glad över att jag idag inte skriver mitt namn spegelvänt, och att jag har avancerat vad gäller tecknandet av huvudfotingar. Använder däremot inte lika mycket färg, vilket är lite synd - det är nog något jag ska ändra på. :)
Annars sitter jag just nu och funderar på hur man kan minska världssuget. Allt det dåliga. Jag började med att bala bröd, för det finns få som kan motstå nybakat - men gladast blev nog jag, för i min familj finns ju bara de ständiga kolhydratvägrarna. (SUCK.) Får städa lite imorgon, baka någonting oemotståndligt samvetskval i kakväg, underlätta livet lite i matlåde- och husväg för mamma, pappa och brorsan. Känna mig lite snäll och få folk att dra på munnen. Tjohiiiii.
"En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart."
I lördags var jag på Cut&Paste, en utställning på KG52. Jag hade aldrig varit där förut, och det var, tja lite mindre än vad jag trodde. Men å andra sidan är jag inte precis en flitig galleribesökare heller (eller museibesökare eller konstbesökare överhuvudtaget. Google is my friend.)
Det var utställningens sista dag, och det var aningen stökigt, med personal som fixade för nästa visning, men det var inga större problem.
Cut&Paste är en resande kollageutställning. Därav namnet - klippa och klistra. En del grejer var helt underbara, medan andra såg ut som..tja.. som om någon hade rotat i min papperskorg och tejpat ihop innehållet. (Okej, när jag skriver det så kanske det låter som en bra idé, men det var rysligt fult.)
Jag tyckte mycket om Jan Stenmark, och Mia Mäkilä och några andra som jag inte kommer ihåg namnet på (men som jag ska kolla upp!).
Jag tycker verkligen, verkligen om Jan Stenmark. Hans bilder är så hopplösa och roliga och knasiga på samma gång. Det spelar ingen roll om han behndlar ungar, vuxna eller känslor, det är pricksäkert:
Idag hr jag mest ritat hela dagen, och nu ska jag laga lite spenat och titta på Desperate Housewives. Om jag skulle få välja att bli vad som helst i hela vida världen, så skulle jag nog välja att få hitta på DH-intriger. Det måste vara hur kul som helst. Och jag undrar hur det ser ut när manusförfattare hittar på skämten till Scrubs? Kan möjligtvis vvara världens roligaste arbetsplats, bortsett från prestationsångest och tidspress och dåliga löner.
Tjolahej, tjolahopp, TV-dags!
Chokladmässan
Igår hade jag en finfin hemmadag framför mig, tills Jenny poka:de mig på Facebook och undrade om jag ville följa med på Chokladmässan i Nordiska Muséet. Sagt och gjort.
Det fanns en väldans massa gott att smaka på, och det blev mycket chokladshoppande. efter ett tag blev Jenny och jag en gnutta trötta på choklad, men vi funderade på att handla hem det ändå, bara för att det fanns så många otroligt snygga förpackningar. Jag skämtar inte. Vi är nördar.
Om man inte tar del av allt som chokladmässan har att erbjuda, i stil med..seminarier (..? Jag vet inte, för uppenbarligen går jag bara dit för att frossa.) så kan det bli lite tradigt i längden. Men det var vlädigt god choklad. Sen handlade jag hem oförståndigt mycket, och planerar att ligga i sängen med min bok och frossa.
På det nedre planet var det en bröllopsklänningstävling. Klänningarna var gjorde i choklad.
Jag röstade på klänningen närmast kameran. Den var helcool, och det såg ut som om de hade gjutit dekorationerna från legobitar.
När jag kom hem så åt jag middag, sen övningskörde jag dödstrött några varv runt Arninge.
Tipptop på fredan!
Swing it, damdamdidamdidam!
I tisdags var jag med Karro och Amanda för att se Sallys Garage spela på Mosebacke. (En kille från min förra klass spelar i det, och det vore ju kul att se på, tyckte vi!)
När vi kom in på Mosebacke så slog det lock för öronen på mig, och jag hörde ungefär hälften av vad mina kompanjoner sade. Sallys Garage får en guldstjärna för sin entusiasm. Vi var där, vi dissade (..särskilt första bandet) och diggade och gick därifrån mot Café 60. Te och atmosfär insöps. Jag sov över hos Karro – hon har den mest fantastiska sängen i hela vida världen – och när vi vaknade så gjorde vi i ordning oss.
Karros spegel förtjänar ett eget stycke. När vi kom hem så såg Karro ut som ett lik i den, medan jag såg ut som ett gulblekt pestoffer. Morgonen efter var den lite snällare, och medan jag betraktade alla mina skavanker i godan ro, så fick Karro fart på sig själv och serverade hemmalagade pannkakor med farmorslagad (eller var det mormor?) hjortronsylt.***
Vi hade olika grejer att göra, och det blev ett ’hejdå’ och jag begav mig mot Täby Centrum för att träffa Gabbi. Väl där åt vi lunch (/andrafrukost) på Sandys, njöt av solen med en glass (after8 och kokos – great minds think alike). Rätt som det var så var jag hemma igen och sov och sov och sov.
Åh, innan Sallys Garage så träffade jag Tina och Henrietta också. Det var första gången alla tre var med varandra sen gymnasiet slutade! Vi pratade om lite dittan och lite dattan och gnällde över framtiden och tyckte att Tina hade en superhjärna för att hon läser så mycket matte. (Hon är redigt smart, Tina!) Sen kom vi fram till ett sätt att förpesta vår f.d. fysiklärares liv.
”Jaaa. Men man kan ju åka 601:an som åker förbi skolan tjugo i fem och så gör man bara den här (I SEE YOU-gesten. Två ögon mot fingrarna, arg blick, och pekar på the victim) genom bussfönstret varje dag.”
”Mmm. Eller så skriver man en lapp med ’You ruined my life’ på och ställer sig så att han ser en, och sen när en bil kör förbi så är man borta.”
Den senare funkar nog bäst. Mer anonymt, särskilt om man har Samara-looken.
Tack och hej. Imorgon ska jag kanske gå på Cut & Paste.
***Karro gör sånt, för hon är fantastisk.
P.S
Tack till alla som jag träffade, det var två toppendagar!
Ruter
En av anledningarna till att jag lite då och då gluttar på Smallville är för att det är superpatriotiskt. Den fiktive Clark Kent traskar omkring och räddar folk i två precis lika påhittade städer och titt som tätt så ser man amerikanska flaggan (på gräsmattan, i skolan, i reflektioner på fönsterglas) och får sig en moralkaka i stil med att man ska spara sig själv till efter man är gift och att det är fegt att smita från ansvar. Och så.
En annan anledning är alla de fantastiska rutiga skjortorna Clark har på sig. Skogshuggarcharm.
(..och så fortsätter det, i samma stil.)
Jag har fallit helt för rutiga skjortor, därför är jag fantastiskt glad att hösten 09 bjuder på rutigt i alla klädaffärer. Nu kan jag ju gå omkring och känna mig superhjältig och urfånig och konstnärlig i mina säckiga fina rutiga skjortor. Och så handlade jag den här från Lindex:
Dessutom införskaffade jag mig en precis likadan, fast blå/svartrutig. Så nu tusan är jag redo att hugga ner träd och rycka av mig skjortan (eh, skjortklänningen) så att knapparna flyger och rusa iväg och rädda folk i en stålmannendräkt. Sist men inte minst - för vad som känns som en evighet sen ritade jag den här:
Groda i rutig skjorta (med pedofil-leende har jag fått höra).
Det ni.
Det här med framtid är svårt
Jag har grov beslutsångest, och varje ryck närmre den 15 oktober (sista ansökningsdag till VT2010) får mig att må lite, lite sämre. Jag vet inte vad jag vill göra av mitt liv.
Eller okej, det vet jag visst det. Jag vill rita året om. Eller göra ritningar, sy, kreativa grejer, detaljarbeten. Åh! Och söka arkitektlinjen till hösten! (Men ta mig tusan, förra årets intag var på 1.9! Det får bli arkitektprov för min del..Nästa år börjar ju hela meritsystemet att gälla också, tiptoptoppen, jag tror att jag får..två poäng till då, men det får ju alla andra med! IH!)
Det är vad jag allra helst skulle vilja göra. Men jag vill också att min utbildning ska leda till ett jobb, vilket leder till hyra och mat på bordet. Jag vill inte att mina föräldrar (som tycker att allting som har med fysik och biologi att göra "verkar vara jätteroligt!") ska skaka på huvudena och säga 'vad var det vi sa' och jag vill inte bli ensam och olycklig i framtiden heller. Oj, vad mycket som kan gå fel (och vad mycket som kan gå rätt).
Jag vill gå i vinteride. Jag vill välja något, och om jag inte väljer rätt så är det ju inte hela världen. Egentligen. Fast det känns så.
Suck.
Några av mina smycken :)
Nytt, gammalt, gammalt. Jag försökte införa köpstopp på mig själv vad gäller pysselgrejer, men det går fruktansvärt dåligt. Vill pärlpyssla, men saknar material. Vill brodera, saknar garn. Vill testa måla på duk, saknar..ja, duk.
Annars leker livet, jag bakar kakor nästan varje dag och lagar en massa mat. Imorgon ska jag handla (do'h!) smyckeswire och färdigställa/göra flera armband, och så ska jag teckna lite. Träna, om jag orkar.
Mönster #2
När jag borde sova gör jag mystiska och okomplicerade, sneda mönster i Paint. Sen färglägger jag dem i Photoshop, ruta för ruta. (Men när en färg är klar så ändrar man färgen med Hue/Saturation som på ett trollslag)
Titta! Det blir som världens mysigaste lapptäcke när jag sätter dem bredvid varandra! Det var inte det enda jag gjorde, men det var den enda jag färgla':
Nu sitter jag här i mössa, dubbla strumpor och långärmader. En T-shirt och ett par mjukisar och en filt. Som back-up har jag varmvattenflaska, vantar, halsduk och en till filt.
BRING IT ON VINTER.
TRY YOUR BEST.
